Mitt modersmål är
azersiska d.v.s. en dialekt av Turkiets turkisaka, men jag har lärt mig persika
som enda officiell språk i Iran eftersom turkiska är förbjudet i Iran. Jag har
lärt mig turkiska inom grammatik och andra saker som behovs att lära ett språk
på kunskapslyfts sätt.
Först gör jag lite
jämförelse mellan svenska och turkiska inom grammatik särskild när gäller
ordföljd.
Turkiska är helt annat
språk när gäller grammatik, struktur, o s v. Turkiska ligger i oral – altaisk
språks grupp men svenska ligger i indisk-europeisk grupp. finns i alla fall likheter också mellan två
språk, t ex finns 9 vokalen på svenska, då finn nästan samma med 8 vokalen på
turkiska.
Både språk skrivs på latinskt
alfabet med lite förändring. Utanför de ovanför likheter finns mycket skillnader
mellan två språk.
Ordföljd på turkiska är så:
Subjekt objekt verb
Ben kitabi okudum.
På svenska är det tvärtom
det vill säga att, på svenska efter subjekt alltid kommer första verb.
T ex ovanför satsen blir
så:
Subjekt verb objekt
Jag läste boken.
På turkiska suffix är
jätte viktigt, eftersom olika tempus skapas alltid med hjälp av suffix, med
andra ord utan suffix skapas inga satser. Medan på svenska, spelar inte så
mycket roll det att variera tempusen, utan det är hjälpverben som spelar roll
ätt variera de flesta tempusen.
T ex , Jag vill åka
till Stockholm.
Ben Stockholma gideceyim.
Ceyim som ett suffix avgör satsens tempus.
